2007

Krönika Nr. 1

Att vara "den andra"

En stor och viktig vetenskaplig diskussion i vår tid handlar om ”vårt” förhållande till ”andra”. Diskussionen har rötter i olika sammanhang. Den har introducerats av författare som Edward Said, som i sin numera klassiska bok Orientalism (1978), påvisade de bakomliggande föreställningarna om Österlandet i mycket av västerländskt tänkande, föreställningar som i hög grad legitimerat västerländska koloniala anspråk. I vårt eget land ser vi än idag spår av samma föreställningar i konstruktionen av islam, och av vissa invandrargrupper, som ”andra” i förhållande till en föreställd svenskhet.

I ett annat klassiskt verk, Det andra könet (1949), påvisade Simone de Beauvoir hur det västerländska samhället definierat sig utifrån en manlig normalitet, i förhållande till vilken kvinnan alltid måste vara ”den andra”. Diskussionen med rötter i de Beauvoir fortsätter också än i denna dag i könsteoretisk debatt. Det som ibland kommit att kallas ”andraifieringen” är en komplex process, som pågår på många plan. Med rötter i svart amerikansk kvinnokamp har intersektionalitetsbegreppet växt fram som ett försök att fånga hur konstruktionen av ”normalitet” och av ”andra” alltid sker i samspel – en kvinna är aldrig bara kvinna, en homosexuell person aldrig bara homosexuell etc. Faktorer som klass, kön, religion och sexualitet samsas inom oss och samspelar med dominanta tolkningsmönster i samhället i vår tolkning av oss själva och andra.

När Centrum för studier av religion och samhälle nu ger ut Arne Fritzsons bok om Att tolka det tvetydiga så ger vi oss in i detta pågående samtal, och då ur ett perspektiv som förenar erfarenheter av tro, med erfarenheter av liv med funktionshinder. Vad betyder erfarenheten av liv med funktionshinder på ett existentiellt plan? Frågan handlar inte bara, och kanske inte ens först, om fysiska eller mentala förutsättningar. Den handlar desto mer om erfarenheten av att förhålla sig till olika former av samhällelig normalitetskonstruktion. Det är en tvetydig erfarenhet med konsekvenser också på ett religiöst plan.

September 2007
Ninna Edgardh, föreståndare

KRÖNIKA NR. 2

Blomstertid i mångfaldens tecken

Solen gassade när vi stod utanför kyrkan och väntade på att få ta emot de nybakade studenterna. Stunden inbjöd till reflektion över frågan om skolavslutningar i Sverige på 2000-talet verkligen ska äga rum i lokaler som tillhör ett av flera svenska trossamfund. Enhetskyrkans tid är sedan länge svunnen. Men när jag hör de argument som formuleras undrar jag om inte de flesta av oss står med ena benet kvar i en tid när enhet självklart uttolkades likhet. I denna anda formuleras alternativet till skolavslutningar i kyrkan i termer av förbud. Om inte alla alltid kan samlas på detta sätt ska ingen göra det. Men en pluralistisk tid kräver att olika lösningar kan samsas sida vid sida.

Folkopinionen är på många håll stark för att bevara möjligheten att få samlas på traditionellt sätt i de kyrkobyggnader som vi vet har en stor symbolisk betydelse, långt utanför de aktivt troendes krets. Kyrkorummet erbjuder en mötesplats med ett fönster öppet mot tron på en transcendent Gud, men också med porten på vid gavel för den som inte delar en sådan tro. Samtidigt hörs även inifrån kyrkan röster som vill skjuta till de öppna dörrarna. Kyrkan får inte ge avkall på sitt budskap i önskan att tillfredställa icke-troendes krav heter det. Åter hörs ekot av enhetssamhällets likhetstanke. Om inte kyrkan kan upprätthålla enheten runt budskapet i hela samhället, så ska den åtminstone göra det innanför de egna väggarna.

Samtidigt finns en förväntan på religiösa företrädare i en pluralistisk tid – och inte minst på dem som representerar den dominanta traditionen – att de i ödmjukhet ska erbjuda sin tradition som resurs, utan krav på motprestation. En sådan grundhållning möjliggör för kyrkan att upprätthålla en diakonal funktion som bidrar till gemenskap och sammanhållning också i mångfaldens tecken.

Juni 2007
Ninna Edgardh Beckman

KRÖNIKA NR. 3

Ny vid universitetet

Så var vi då äntligen där! Efter åtta års arbete har verksamheten vid Diakonivetenskapliga institutet blivit så etablerad att vi fått bli en centrumbildning vid universitetet. Hedersamt tycker vi förstås, och visst var det högtidligt när universitet och diakonistiftelse länkades samman med röda sidenband vid invigningsceremonin i februari.

Lite känner man sig som en ung student, som imponerad står framför de gamla byggnaderna och undrar vad framtiden ska bära med sig i denna lärdomens högborg. Det vi hoppas kunna bidra med är nya former för att forska om religionens sociala roll i en tid av stora samhällsförändringar. Som del av universitetet har vi möjlighet att söka forskningsanslag på nya sätt och vi kan utöka samarbetet med forskare vid andra universitet runt om i Europa.

Tanken är förstås inte att vi ska ersätta eller konkurrera med all den forskning om religion och samhälle som redan bedrivs vid teologiska fakulteten. Men förhoppningsvis kan den nya centrumbildningen fungera som en katalysator som driver på processer och etablerar nya relationer. Vi släpper inte heller den diakonala inriktning som vi fått med oss från åren vid Diakonistiftelsen Samariterhemmet. Just nu är vi till exempel med och försöker bygga upp ett europeiskt utbildningssamarbete på masternivå om kyrkors sociala omsorgsinsatser.

Sådan utbildning kommer att behövas i framtiden. Intresset är stort från politikerhåll för kyrkornas och andra civila organisationers sociala insatser. Det märkte vi inte minst när vi i mitten av februari fick tillfälle att uppvakta socialminister Göran Hägglund och berätta om vår verksamhet.

Mars 2007
Ninna Edgardh Beckman

KRÖNIKA NR. 4

Religion i juridiken

Vad kan jurister och teologer tänkas ha gemensamt? Det är en fråga vi på Religion och samhälle funderat mycket över denna höst. Genom professor Anders Bäckström fick vi på försommaren universitetets uppdrag att utforma en ansökan till Vetenskapsrådet om så kallat Linnéstöd för ett Centre of Excellence inriktat på ett tvärvetenskapligt studium av religionens roll i samhället. Ansökan skulle utformas i samråd med jurister intresserade av religionens roll i lagstiftningsfrågor.

Ibland klagas det på att forskningsfinansiärerna i så hög grad styr forskningens inriktning. Det kan ligga något i kritiken, men just nu är vi glada att vi fått en puff att tänka igenom värdet av en samverkan över traditionella fakultetsgränser. Från den religionsvetenskapliga forskningen vet vi att en lång rad moderna samhällsfenomen påverkas av och får konsekvenser som har med religion att göra. Ett exempel är den ökade rörligheten av människor över världen, som bland annat för människor med annat religiöst arv än det västerländskt kristna till Europa, men också européer till andra sidan jordklotet. Ett annat exempel är förändringarna i könsroller och familjebildning, exempelvis genom införandet av möjligheten för par av samma kön att gifta sig, eller genom att kvinnor i långt högre grad deltar i det offentliga samhällslivet. Sådana förändringar kommer ibland i konflikt med religiösa värderingar, både kristna och andra.

Det vi som religionsvetare kanske inte alltid tänker på är att båda exemplen också rymmer juridiska aspekter. Vilka lagar gäller när människor rör sig över nationsgränserna, t ex när det gäller arv, och vilka lagar ska gälla för familjebildning, för medborgerliga demokratiska rättigheter och för jämställdhet mellan könen? Det forskningsprogram vi föreslår i vår ansökan är uppbyggt kring sex olika teman, som belyser olika aspekter av religionens samhällsroll med hjälp av projekt relaterade till olika vetenskapiga discipliner, och inte minst då juridiska. På så sätt räknar vi med att programmet – om det blir verklighet - kommer att kunna bidra med ny och för beslutsfattare på olika nivåer avgörande kunskap om religionens mångfacetterade roll i det moderna samhället.

November 2007
Ninna Edgardh, föreståndare

KRÖNIKA NR. 5

Religion och klimathot

Två hotfulla moln vid horisonten har i sommar fått extra uppmärksamhet i media. Jag tänker på religionen och klimatet. Intresset för klimathotet efter FN:s stora rapport i våras har blivit räddningen undan sommartorkan på många tidningar. Varje tidning med självaktning har haft minst en artikel om dagen om hur vi kan bidra till att undanröja klimathotet genom förändringar i vår livsstil. Frågan är bara vart de stora strukturella problemen tar vägen när vi blir så upptagna av vilken biff eller bil som ger minst klimatpåverkan. Vart tar rättvisefrågorna vägen när allt blir en fråga om individuella val? Och vem utmanar de största miljöbovarna?

För oss som forskar om religion och samhälle är det intressant att notera att ett antal krönikörer och bloggare under sommaren ironiskt utnämnt klimathotet till en ny religion, naturligtvis i syfte att smutskasta dem som tar larmrapporterna på allvar. Uppenbarligen fungerar detta att utmåla någon som religiös fortfarande som en skymf i Sverige. De uttryckliga angreppen på religionen har också blivit vanligare. Särskilt tänker jag på Humanisternas aktiva kampanjer för att religionen ska förpassas helt till den privata sfären, senast uttryckt i en debattartikel i en kvällstidning i maj där de argumenterade för ett avskaffande av religionsfrihetslagstiftningen. Religionen har tillräckligt skydd genom yttrande- och tryckfriheten tycktes debattörerna mena.

De fick snabbt svar på tal av andra debattörer, som bland annat underströk att många människor världen över faktiskt hotas till liv och lem på grund av sin religion. Människor kan hotas av religiösa intressen, men religiösa utövare behöver också lagskydd. Det principiella problemet tycks handla om hur samhället ska hantera situationer där olika fri- och rättigheter kommer i konflikt. Sannolikt får vi vänja oss vid att sådana konflikter blir vanligare också i vårt svenska sammanhang, genom det växande offentliga utrymme som religiösa frågor fått de senaste åren. Hur vi ska hantera de konflikterna blir en källa till nya forskningsfrågor.

Augusti 2007
Ninna Edgardh Beckman, föreståndare

KRÖNIKA NR. 6

Religion och välfärdens vagga

Till det roliga med att studera förändringar i religion och samhälle hör att en intressant artikel i morgontidningen kan få sin förlängning i sådant man läser under arbetsdagen. Så var det till exempel när jag läste om de tyska problemen med att barnomsorgen inte är anpassad till dagens verklighet, utan bygger på föreställningen att alla barn har en mamma som är hemma. I projektet Välfärd och religion i europeiskt perspektiv studerar vi hur kyrkorna förhåller sig till sådana utmaningar som de europeiska välfärdssystemen står inför just nu.

Men många av dagens problem har rötter långt tillbaka i tiden. Artikeln i morgontidningen blir mer begriplig när jag läser statsvetaren Kimberly J. Morgans studie av religionens historiska roll i utformningen av förhållandet mellan arbete och familj i olika länder i Västeuropa. Morgan understryker hur välfärdssystemens framväxt hänger samman med förhållandet mellan kyrka och stat, och hur det har gestaltats i processer över flera hundra år. Den nära relationen mellan stat och kyrka i de nordiska länderna, grundad bland annat i den lutherska reformationen, gjorde att staten under 1900-talet kunde överta ansvaret för välfärdsfunktioner med kyrkans goda minne. I sin tur blev den övergången grundläggande för utbyggnaden av barnomsorg och kvinnors ökade möjlighet att delta i arbetslivet.

Svårare var det i t ex Tyskland och Italien, som präglades av ett mer konfliktfyllt förhållande mellan stat och kyrka, ytterligare understruket av fascisttidens avskräckande exempel på statlig övermakt. För att försvara de kristna värdena växte starka kristdemokratiska partier fram, som såg till att välfärden kom att byggas på insatser från familj och frivilligorganisationer snarare än på en stark stat. Ekonomiska förändringar har med tiden medfört en ökad efterfrågan på kvinnor i arbetslivet och hemmafrun är på de flesta håll ett minne blott. Men välfärdssystem och familjepolitik bär fortfarande prägel av de historiska omständigheterna. När tyska kvinnor idag måste sluta jobba efter halva dagen, för att barnen inte har någon annan omsorg efter klockan ett, har det sin bakgrund i en månghundraårig historia, där religionen varit en viktig medaktör.

April 2007
Ninna Edgardh Beckman