krönika nr 6, 11 december 2019 

To The Future and Back!
Av Christina Lloyd

Meaning and meaning-making are heading into the future with speed in psychological and medical disciplines. A sense of meaning in life and a functional existential meaning-making process have been linked to both mental and physical health in much past research. As a licensed psychotherapist working with young people, my research area focuses on existential aspects of young people’s mental ill-health, with special attention to existential meaning-making, and emotion regulation. In line with this, my doctoral dissertation project (Lloyd, 2018) explored protective and risk factors for existential vulnerability among young women with mental ill-health concerns, in a clinical population.

Professor Wong in Toronto, Canada, has dedicated his life’s work and research to much the same field as I, though, building on logotherapy, and existential and positive psychology, where I build on contemporary relational psychoanalysis and the Scandinavian model of existential meaning-making. I quoted Wong’s work in my papers, and he also developed an interest in my research, and invited me to his summer school in 2019 to present my findings. Scholars from around the world, attended the summer school, titled: Transforming Trauma to Resilience through Meaning Therapy hosted by The International Network on Personal Meaning and The Meaning-Centered Counseling Institute. Many of the scholars taking part were practising psychologists and existential psychotherapists as well as researchers working in a variety of contexts. Several of those, including Professor Wong and his wife Dr Wong, work, in Canada, China and other countries, with young Chinese people suffering from mental ill-health problems. Problems often related to the former one-child policy and an early separation from parents, due to placement in boarding schools at an early age. Eating disorders and concerns related to meaning and crisis of meaning in particular were described to be present among this socio-culturally related group of young people. To meet the needs of this young patient group, facetime or internet-supported communication is often used for meaning-centered counseling and therapy. Professor Wong’s Meaning Therapy, is an integrative, positive existential approach to counseling and psychotherapy. In his teachings, Professor Wong emphasizes that Meaning Therapy focuses on the positive psychology of making life worth living in spite of the suffering and limitations, which are a part of all of our lives, and though that turning vulnerabilities to resilience and well-being.

After discussing my research with Professor Wong and colleagues from around the world, I am even more convinced that there is an urgent need for more research on existential aspects of young people’s mental-ill health in the Swedish cultural context. Specifically I see a need for defined meaning-interventions, following Professor Wong’s model, but based on contemporary relational psychoanalysis and the Scandinavian model of existential meaning-making, to be implemented and evaluated. Therefore, in cooperation with researchers at the Uppsala Religion and Society Research Centre (CRS), Uppsala University, I am now planning a research project in this direction that will include institutions and organizations from both public and civil society, and representatives from different religious orientations.

Are you interested in this research project, please contact Christina Lloyd

For more details of the research presented briefly above see the following publications: Lloyd, af Klinteberg, & DeMarinis, 2015, 2016, 2017.

krönika nr. 5, 7 oktober 2019

The Press release “Hotspot” approach is NOT the solution!
By RESPOND Project Consortium

The EC-funded international research project “RESPOND: Multilevel Governance of Mass Migration in Europe and Beyond” calls for human-rights responses to the explosive situation at the refugee camp “Moria” and in the Aegean region.

After another fire in which a woman was burnt to death, on Sunday 29 September 2019, the inhuman and volatile situation of the “hot-spot” Moria on the Greek island, Lesbos attracted further worldwide publicity. The woman’s death on Sunday was the third in the last two months. An Afghan teenager was killed in a fight in August and a five-year-old boy was run over by a truck while playing in a cardboard box outside the camp in September. The camp, which is supposed to host just 3,000 asylum seekers, is notoriously over-populated, and now houses 13,000 people. The appalling condition of Moria camp is known and has been made public by a number of academic studies and NGOs including Doctors without Borders, Amnesty International and Human Rights Watch, as well as the Greek health service.

In the context of our own year-long academic commitment and research on the governance of the recent mass migration movements to central Europe, we have personally observed how this place has changed. It has turned into an area where aggression, violence, despair, depression, human trafficking (especially of young women) and a high suicide rate are dominating the everyday life of the arriving migrants. The “hot spot” Moria was established by the EU and the Greek government to bring order to the refugee migration movements in 2015 and 2016. However, instead of providing good governance, the hotspot approach has by-and-large failed. In fact, it has led to a highly chaotic legal and social situation where the dignity of the asylum-seeking migrants - as enshrined in international human rights and humanitarian laws such as the Anti-Torture Convention, the European Convention on Human Rights and the European Asylum System - is being trampled into the dust of the camp.

The hot-spot approach is described in the European Agenda on migration as one of the cornerstones of the new EU migration and asylum policy. It has failed due to the way it has been implemented within the EU-Turkey-Deal of 2016, which was mainly designed by the German government to stop the mass movements of asylum-seeking refugees through the Balkan route to northern European countries such as Austria, Germany or Sweden. The number of people returning to Turkey has been relatively small - the deal has never worked in the way that its originators intended. Instead, the deal, in connection with the hot spot system, has turned the Greek islands into a zone of deterrence and immobilization.

RESPOND project, consisting of 14 partner institutions, has conducted research in 11 countries in order to provide in-depth analysis to the responses given to the 2015 so-called “refugee crisis” both at policy and practice levels and to analyze the governance structures at both national and local levels within the EU. RESPOND had a specific focus on the narratives of asylum seekers and refugees and endeavored to understand the impact of mass migration on the lives of people. After almost two years of our research we have to summarize that the situation in the Aegean region is deteriorating again; the measures and policies like the EU-Turkey deal and the hot spot approach have failed to bring order to the forced migration flows, and in particular they are lacking essential human rights standards and legal (procedural) norms.

We have to remind all governments, especially the EU Member States, that refugee rights are an intrinsic part of human rights which have been clearly formulated in international conventions. It is not acceptable that people fleeing war and destruction in their countries of origin now face inhuman conditions on European territory.

We appeal to the governments and the EU Commission to go back to their own conventions and directives; develop human rights-based migration policies and long-term solutions for the governance of global migration. The Hotspot approach is NOT the solution!

RESPOND Project Consortium
Contact: Sabine Hess, Institute for Cultural Anthropology of the University of Göttingen,

Bild ovan: Fire in Moria Camp through a cable burn on 29th of Septemer 2019. (image: RESPOND Project Team)

Krönika nr. 4, 4 juni 2019

A window to a new religious cosmopolitan world

Katarina Westerlund

It is a common thought that Sweden is becoming more and more secularized. That people and organizations are becoming less and less orientated towards religious beliefs and religious ways of living. However, simultaneously to this process, a religious revival is taking place right in front of us. In big cosmopolitan cities like London, Paris and Stockholm, Pentecostal migrant congregations are multiplying. In the Stockholm area we currently find among 100 Pentecostal migrant churches, of which approx. 70 have sprung up in the city stage since the year 2000.

In a newly started research project, Pentecostal Migration in Secular Sweden: Influences and Challenges, at the Uppsala Religion and Society Research Centre, we will study this charismatic revival, that is a part of a global movement affecting cosmopolitan cites all over the world.

These churches, their growing numbers in Sweden and their global connections, has not yet attracted much attention. This research will therefore open a new window by investigating this religious revival in the capital of Sweden. This window will also make visible the many and diverse contacts these churches have in other parts of the world, both through the migrant’s nationalities and the profound international character of these churches.

The project is multi-disciplinary, with researchers from anthropology, church history, eccesiology, sociology of religion, theology, and constitutional law. This broad competence and scope will provide a comprehensive map of this unknown religious revival. But we will also provide an immense understanding of the life and faith of the new Swedes that form these churches.

Starting this fall, we have initiated field work in three churches in the Stockholm area, one Latin-American, one Arabic and one African church. Interestingly enough, in each one of them several nationalities are intermixed. It is a fascinating journey that has started to unfold, both the ones told by the Pentecostal migrants and the one undertaken by those of us who do the research. We visit services, meetings and conferences, conduct personal interviews with pastors and members, we follow their social media feeds and other outreach activities. Through this, the window that has opened slightly offers a rich material.

During the summer the growing number of migrant churches – of different denominations – will be highlighted during a seminar at Almedalen. Two of the project members– Magdalena Nordin and Torbjörn Aronsson – will take part and discuss religion as an important aspect of the integration of migrants. The question for the seminar: What is the role of religion in integration in Sweden today?, is a hot topic of the day and also of deep importance for the project. It is however not the only view that will be visible through this new window being opened, but that is a story that will be able to be told later on…

krönika nr. 3, 29 mars 2019

Foto: Magnus Aronson

Att vara konsument – ett hinder för politiskt engagemang?

Johan Wejryd

Både klimatkrisen och Brexit har väckt frågor om det råder brist på uthålligt politiskt engagemang i vår tid och hur det i så fall kommer sig? Till exempel Dagens Nyheters Björn Wiman kan visa att det är många som delar hans aning om att det alltför länge saknats folkliga krav på kraftfull klimatpolitik och även om vad det skulle bero på. Den som försöker tackla världens problem genom att anpassa sin egen konsumtion, menar han, riskerar att därmed släppa sina politiska ambitioner och snarast försvåra en lösning. Men stämmer dessa aningar, om att konsumentrollen tränger undan medborgarrollen och försämrar beslutsfattandet?

Nog finns det goda skäl att, liksom Wiman, oroa sig. Om vi tror vi att politiska beslut anpassas efter kraven som formuleras gentemot politikerna, ja då kan det vara ett problem både för klimatet och demokratin om stora grupper förblir tysta inför politiken. Om vi sedan tror att det krävs tid för människor att utveckla en genomtänkt och välunderrättad bild av sina politiska principer och ståndpunkter, ja då är det ett problem för de flesta politiska beslut om det breda engagemanget bara blossar upp i samband med allmänna val. Dessutom är det sedan åtminstone ett par decennier så, att forskarna ser engagemanget i de demokratiska institutionerna minska och att alltmer människor tilldelas rollen som konsument.[i]

Men påverkas engagemanget verkligen av att vi hamnar i konsumentrollen? I min avhandling genomförde jag experiment där jag har undersökt effekter av att människor på olika sätt blir tilldelade rollen som kund.[ii] Här verkar Wiman ha fel på ett sätt men rätt på ett annat. Det kan nämligen betyda två ganska olika saker att börja kombinera politik och konsumentroll. Å ena sidan att börja tänka politiskt på de konsumentval man ställs inför, till exempel så att man går genom livsmedelsaffären med tankar på hur man vill att världen och klimatet ska vara, istället för att fundera på hur man själv får ut högsta kvalitet per spenderad krona. Tvärtemot Wimans aning verkar den sortens ”politisering av konsumentvalen” alls inte tära på engagemanget.

Å andra sidan kan kombinationen av politik och konsumentroll handla om att politiskt engagerade personer blir påminda om att de kan uttrycka sitt engagemang genom konsumtionsval. Här ser det ut som om Wiman har rätt. Att bli påmind om konsumentrollen när vi annars inte så mycket skulle ha sett oss som konsumenter ser genomgående ut att motverka det politiska engagemanget, till och med när det bara handlar om att exponeras för vanlig konsumentreklam.

Som forskare är jag förstås mest intresserad av ickesvaren. De handlar framför allt om kopplingen mellan konsumentrollen och engagemanget. Effekterna kan inte förklaras enbart av att det kan vara utmattande att välja, eller att den som ser sig som konsument därmed skulle bry sig mindre om andra. För att förstå vad som egentligen sker krävs mer forskning. Är det så att konsumentrollen medför en känsla av individuellt ansvar som är så stark att den står i vägen för tanken på att formulera krav på någon annan än en själv? Eller är småfrågorna som konsumtionen ställer oss inför så oförenliga med vårt meningssökande eller våra djupare identiteter att vi förtränger större perspektiv och strävanden? Här någonstans börjar verktygen från statsvetenskapens politiska sociologi, där jag hör hemma, att verka otillräckliga, och erfarenheterna från dem som studerat människors existentiella reflektion framstår som mera spännande.

Möjligen är det här exempel på något mer allmänt om beröringspunktera mellan att studera människor som meningssökande och som medborgare. Här finns det helt klart utrymme för religionsvetenskapliga och statsvetenskapliga perspektiv att berika varandra. Kanske kan man kalla det för förbättringspotential!

[i] Angående det politiska engagemangets utveckling, se till exempel Robert Putnam Den ensamme bowlaren (SNS Förlag 2001) eller Russel Daltons The Participation Gap (Oxford University Press 2017). Angående konsumentrollens utvidgning, se till exempel Håkan Jönssons Mjölk (Symposion 2005), Chris Andersons The Longer Long Tail (Random House Business 2009) eller Michael Sandels What Money Can’t Buy (Farrar, Strauss and Giroux 2012).

[ii] On Consumed Democracy (Acta Universitatis Upsaliensis, 2018)

Krönika nr. 2, 3 Januari 2019

CRS i samverkan – om forskning i teori och praktik

Martha Middlemiss Lé Mon och Anna-Sara Lind

Forskning utförs sällan av en ensam forskare. Vid Centrum för forskning om religion och samhälle bedrivs forskning i projekt som är mångvetenskapliga och spänner över olika ämnesfält. Forskarna arbetar tillsammans i projekt som organiseras för att på bästa vis gynna mångvetenskapligt samarbete. Den mångvetenskapliga forskningen vid vårt centrum är nära sammankopplad med samhällsutvecklingen och problem som finns att hantera i samhället idag. Forskningen är problemdriven och forskaren vill informeras av offentliga samtal om nutida samhällsutmaningar. På så sätt kan forskningen bidra till att finna innovativa lösningar på både nya och gamla problem.

Den problemdrivna forskningen behöver således inte bara en mångvetenskapliga ansats, utan även ett nära samtal med individer och organisationer som på daglig basis påverkas av  frågorna som beforskas.

De senaste åren har forskarna vid CRS också skapat forskning i samverkan med andra aktörer, utanför akademin. Samverkan med dessa är ett bra sätt att finna nya problem att beforska, men också nya sätt att visa på forskningens relevans. Tanken med samverkansprojekt är att frågorna som diskuteras och beforskas utmejslas tillsammans. Hur man gör detta kan ta sig många olika uttryck och tjänar olika syften. Tanken är att nya forskningsmöjligheter och samarbeten ska skapas utifrån detta. Vi strävar efter att låta samverkan bli en del i forskningen och att låta forskarna bli en del av samverkan.

Vi hoppas också på att identifiera nya faktorer som kan underlätta att forskningsresultat förverkligas alternativt identifiera hinder mot att detta sker. För att kunna göra det krävs samarbeten bortom akademin. De stora utmaningarna i dagens samhälle kan svårligen lösas av en person eller ett ämne. Integration, migration, hållbarhet, existentiell hälsa, ja, en mängd samhällsfrågor som aktualiseras av människors existentiella erfarenheter och religioners alltmer ökade närvaro och synlighet, kräver många olika kompetenser och metoder för att de ska kunna hanteras på såväl kort som lång sikt. Vi är övertygade om att en starkare betoning på mångvetenskap och samverkan förhoppningsvis också leder till att forskningen lyckas närma sig mer komplexa samhällsutmaningar.

Den samtida forskningspolitiken pekar också på en större orientering mot tydligare förankring i samverkan med det omgivande samhället. Mångvetenskaplig samverkan har kommit att bli ett sätt att styra forskningsdiscipliners utveckling, forskningspolitik och enskilda forskare. Styrning av ämne och forskare genom mångvetenskap har kommit att bli en del av den samtida forskningspolitiken. Detta syns tydligt i de senaste årens propositioner som i sin tur ger avtryck i hur forskningsfinansiärerna formulerar utlysningar. Kanske mest tydligt syns denna inriktning i de tydliga kopplingar som efterfrågas i många utlysningar med Förenta nationernas 17 globala mål i Agenda 2030.

En stor utmaning för forskare är i ljuset av detta att utveckla förmåga att formulera forskningsansökningar i termer som både är av relevans till forskningsfronten internationellt och till globala hållbarhetsmål och samhällsutmaningar. Vi har funnit att nätverk av samverkans- och samtalspartners är av ytterst stor hjälp både i utvecklingen av nya forksningsidéer och formulering av forskningsresultat för att nå ut utanför akademin.

På CRS söker vi finna nya former för samverkan. Vi har en samverkansgrupp som inventerar nya möjligheter och återkopplar på det som forskarna gör. Vi söker skapa nya plattformar för kunskapsutbyten och samtal. Tillsammans med forskarna arbetar vi fram nya rutiner för samverkan och söker integrera samverkan i projektansökningar. Under 2019 fortsätter det särskilda arbetet med samverkansfrågor vid teologiska institutionen och dess två centra. Samverkan kopplas till utbildningsfrågor, forskningsfrågor och framtida strategifrågor.

Varmt välkommen till vår årliga samverkansdag den 5 februari och inspirera oss till mer forskning och samarbeten! Information och anmälan

CHRONICLE 1, December 3th 2018

Philosophical analysis of the world-view of anthroposophy

by Oliver Lee

In September 2018 I received a one-year scholarship from Axel Margaret Ax:son Johnsons stiftelse for a philosophical analysis of the world-view of anthroposophy.
In the past century, anthroposophy has been one of the most well-known and influential alternative spiritual movements. There are worldwide over one thousand Waldorf schools, nearly two thousand kindergartens, and some six hundred social therapy facilities working in accordance with ideas from the anthroposophical worldview. Furthermore, ideas from anthroposophy have influenced and inspired ecological farming, alternative medicine, religion, the arts and architecture leading for example to the method of biodynamic farming or the foundation of Christengemeinschaft.

Anthroposophy does not regard itself as a religion or religious world-view. Steiner often emphasizes that the claims made in his world-view are based on a method close to the methods of natural science. This claim is for example reflected in the subtitle Some results of introspective observation following the methods of Natural Science of his foundational book The Philosophy of Freedom. Nevertheless, many features such as the distinction between the physical body, an etherical body, an astral body, and the "I", the use of the concepts of reincarnation and karma, meditation practices, implicit recommendations related to the way of living, or Steiner's esoteric teachings prompt associations of a supernaturalistic or a religious world-view. Given the clear and massive impact of anthroposophy on modern societies mainly in the Western hemisphere, but also elsewhere, a philosophical analysis including a constructive dialogue of the epistemological and metaphysical foundations of anthroposophy is well motivated. In recent years it has also been suggested to widen the scope of philosophy of religion which often has been restricted to the Christian tradition.

The aim of this project is to identify major epistemological and metaphysical claims within anthroposophy, to identify how Steiner originally argued for and justified these claims, to analyze and critically asses them, and also to attempt to engage in a constructive dialogue between contemporary academic philosophy of religion and anthroposophy.
At present, an article, which identifies and analyses ideas about reincarnation and karma within anthroposophy has been submitted for peer-review. Studying the epistemological approach in the early philosophical works by Steiner and the credibility, plausibility, and epistemological status of the results of Steiner's esoteric path of knowledge will be the next step in this philosophical analysis.