2009

Krönika Nr. 1

Är religionens era över?

Vid den forskningskonferens som Religion och samhälle anordnade 26-28 mars, som en avslutning av WaVE-projektet och en uppstart av IMPACT-programmet, diskuterades religionens inflytande i samhället från många olika infallsvinklar. Tendenserna pekar åt olika håll. Å ena sidan har religionen har blivit mer synlig i dagens västerländska samhälle – å andra sidan är de flesta européer fortfarande inte speciellt troende. Å ena sidan bjuds religiösa institutioner in för att bidra till välfärden när samhällsekonomimerna stramas åt – å andra sidan finns den egentliga makten fortfarande kvar hos de sekulära institutionerna.

Återigen blir frågan om religionen en fråga om definitioner – vad menar vi egentligen med ordet? Vad innebär det att vara religiös, kristen eller ”att tro på sitt eget sätt”? Vad innebär det att religionen blir mer synlig i ett samhälle? Vid middagen på fredagskvällen samtalar jag med en forskare från det katolska och kyrksamma Polen. Hon bekräftar min förutfattade mening: i Polen är människor mycket mer kyrktrogna än vi här i Sverige. Men hon tillägger: ”Fast folk är förstås inte så troende”. Med andra ord: visst går de allra flesta i kyrkan, och visst säger man att man tror på Gud – men det betyder inte att polacker är speciellt religiösa, i meningen troende eller fromma. De tror också ”på sitt eget sätt”, fast inom den katolska kyrkans ram.

Så vad betyder då egentligen ”religion”? Vad betyder det att ett samhälle är mer religiöst än ett annat? Vad menar vi när vi säger att Sverige har förändrats från en religiös enhetskultur med en stark statskyrka, till ett mångkulturellt och sekulärt samhälle? Kanske var inte våra släktingar på 1800-talet egentligen mer religiösa än vi är idag. Kanske har de flesta alltid trott lite grand på sitt eget sätt, medan de sammanhängande teologiska trossystemen alltid har varit mer eller mindre en akademisk fiktion. Kanske den största skillnaden mellan det vi kallar ”religiös” och ”sekulär” egentligen är ramverket – de religiösa institutionernas och organisationernas synlighet och inflytande över de privat troende och icke-troende massorna.

I så fall blir också den intressanta frågan, som professor Linda Woodhead påpekade vid konferensens avslutning, inte vad som kan placeras in under begreppen ”sekuär” eller ”religiös” – utan snarare vilka processer som bidrar till människans sökande efter mening och identitet. För även om religionsbegreppets era skulle vara över så tycks inte människans strävan efter mening ha upphört.

April, 2009
Maria Liljas Stålhandske, forskare

Krönika Nr. 2

Darwin i våra dagliga liv

I år firar vetenskapsvärlden att det är 200 år sedan Charles Darwins föddes. Hans betydelse för människans världsbild och självförståelse kan inte underskattas. När Darwin genom det naturliga urvalet gav naturen rollen som förutbestämmare över våra liv befriades människan från ansvar. Den opersonliga naturen kunde ju inte anklagas för att ha främjat de bäst utrustades överlevnad – ”survival of the fittiest”. Aldrig har individen i samhället haft bättre argument för sina val än att vara i samklang med naturlagarna. Även om Malthus teori om att bristen på jordbruksmark reglerar befolkningstillväxten var grym mot de fattiga, utgick den ändå ifrån att det gemensamma goda var av ett högre värde än individens intressen. Darwins utgångspunkt var hårdare, men ännu enklare: det finns ingen välgörenhet i naturen. Evolutionen arbetar inte för någon gemensam nytta, det som räknas är endast enstaka individers intressen.

Evolutionsbiologer behandlar människans beteende som ett svar på information som kommer från hennes omgivning. Men evolutionspsykologer lägger till ett väsentligt drag: att människan också umgås aktivt med sin omgivning och därför är tvungen att fatta beslut. Varje dag måste vi fatta ett oändligt antal olika beslut. Är vi fria i våra val? Eller snarare: hur fria är vi? Vi kan låta vår natur styra oss i våra attityder och beslut. Det innebär att vi hamnar i motsättning till varandra efterom vi utgår ifrån vårt eget bästa. Utan tvekan är det den mest lönsamma attityden som främjar våra individuella framtidsutsikter bäst. Visserligen endast så länge vi inte kolliderar med individer som är ännu bättre utrustade. Men vi kan alltid chansa, och vem säger att vi inte skulle lyckas?

Men människan är den enda arten som medvetet kan trotsa naturen. Hon kan fatta sina beslut som individ. På latin betyder in-dividum odelbar. Vi utgör en odelbar helhet som påverkar vår omgivning genom att vara människor, vara personer och vi har möjlighet att skapa ett trevligt utrymme omkring oss själva. För antika greker och romare var persona en mask genom vilken skådespelarens röst kom (lat. per + sonus). På samma sätt som vi ser maskerna ser våra medmänniskor oss. Vi kan, genom våra ord och handlingar, behandla våra medmänniskor som medel för att överleva och bli the fittiest, eller så kan vi låta bli att bli indragna i kretsloppet.

En av dagens mest framstående av Darwinister, Richard Dawkins satte förra året upp reklamskyltar på Londons bussar: ”There’s probably no God. Now stop worrying and enjoy your life!” Det låter ju lovande, men hjälper oss föga när vi måste fatta våra dagliga beslut i livet.

Mars 2009
Tiit Pädam, doktorand

Krönika nr. 3

Obama installeras med tal, musik – och bön

Tillsammans med miljoner, kanske miljarder, människor över hela världen tittade jag på Barack Obamas installation som president i USA i veckan. Förutom själva eden och hans tal fylldes ceremonin med musik, poesi - och bön. Ett faktum som lite nervöst kommenterades av de svenska programledarna med att det ju ofta är mer religion i samband med politik i USA, vilket är ovant för de flesta svenskar.

Visst har amerikanerna ett annat förhållningssätt till religion än de flesta européer, något som religionsvetare på båda sidan atlanten ägnat en del uppmärksamhet åt, senast amerikanen Peter Berger tillsammans med européerna Grace Davie och Effie Fokas i den uppmärksammade boken Religious America, Secular Europe. Det är något av en paradox, medan USA:s konstitution stenhårt skiljer mellan kyrka och stat men har religionen ständigt närvarande i det offentliga livet, har flera europeiska länder antingen statskyrkor eller dominerande majoritetskyrkor men har ett politiskt klimat där religionen under lång tid varit marginaliserad som politisk faktor - åtminstone i det allmänna medvetandet. Dock börjar bilden förändras, i Europa blir religionens närvaro alltmer uppmärksammad i olika sammanhang, och det direkta politiska inflytande som vissa religiösa grupper har haft i USA kommer sannolikt se annorlunda ut med den nya administrationen i VIta Huset. Och kanske var det signifikant att Obama i sitt tal inte bara pratade om USA som en nation av kristna, judar, muslimer och hinduer, utan också av "non-believers". Å andra sidan var såväl språket som referenserna i talet i hög grad bibliska eller anspelade på religiösa motiv.

Det finns många skäl till de olika situationerna i USA respektive de europeiska länderna (och stora variationer inom respektive område), inte minst historiska. Religionssociologen Stephen R. Warner, som för något decennium sedan myntade uttrycket "det nya paradigmet" för de nyare amerikanska teorierna om religionens blomstrande tillvaro i USA i motsats till de europeiska sekulariseringsteoretikerna, har skrivit just om de grundläggande historiska händelserna som åtminstone till viss del kan förklara den amerikanska situationen. Inte minst det faktum att de allra flesta migranter som kom till Amerika organiserade sig i etniska kyrkor (eller motsvarande), snarare än föreningar eller partier eller någon annan organisationsform. Det har enligt Warner betytt mycket för amerikanernas självförståelse som tillhörande ett visst samfund i lika hög grad som tillhörande en viss etnisk grupp i många fall.

Vilken roll religion spelar i ett samhälle beror på en rad faktorer, varav de flesta inte har så mycket att göra med de dagspolitiska besluten. Men oviktigt är det inte vilka beslut som fattas, vilken retorik som används och vilka frågor som finns på agendan. Det återstår att se hur den religiösa och religionspolitiska situationen i USA påverkas av att presidenten nu heter Barack Obama - men att den kommer påverkas, det är nog troligt.

Januari, 2009
Marta Axner, doktorand

Krönika Nr. 4

Vem har sett religionen?

Centrum för studier av religion och samhälle studerar förstås religion. Det säger sig självt. Men har någon sett denna figur, kallad Religionen? Går den att få tag på, t ex genom att läsa Bibeln eller Koranen? Och är den verkligen en aktör som kan påverka samhälle, lagstiftning och demokrati? Sådana provocerande frågor ställde professorn i religionshistoria, Mattias Gardell, vid en samling för de fyrtio forskarna i det nya programmet The Impact of Religion - Challenges for Society, Law and Democracy. Mia Lövheim, doktor i religionssociologi, presenterade olika religionssociologiska definitioner av religion och Iain Cameron, professor i folkrätt, reflekterade över vad religion är enligt svensk och internationell lagstiftning.

Samlingen blev ett tydligt exempel på poängen med en tvärvetenskaplig satsning av denna typ. Så olika vi forskare tänker, beroende på vår ämnesmässiga utgångspunkt och så nyttigt det är att få det man tar för självklart ifrågasatt! Religionssociologer har genom decennierna lagt ett oerhört arbete på att definiera religion. I huvudsak skiljer forskarna mellan substantiella, innehållsliga definitioner och funktionella, inriktade på vad religionen åstadkommer. I författningstexter däremot, förekommer i allmänhet inga definitioner alls, visade Cameron. Lagen om statsbidrag till trossamfund löser exempelvis frågan smidigt och lätt genom att helt enkelt räkna upp bidragsberättigade samfund.

Religionshistorikerna däremot, som söker förstå religiösa yttringar i vitt skilda tider och på olika platser i världen, ställer gärna vårt moderna västerländska sätt att föreställa oss religion på ända. Religionsbegreppet är ett sentida västerländskt påfund, visade Gardell. När ”religion” ska översättas till andra språk än de västerländska blir det ofta med uttryck som levnadssätt, sed eller tradition. Tänkt på det sättet blir det inte längre lika lätt att se religionen som en oberoende aktör, som kan påverka samhälle och lagstiftning. Nyttigt förvirrade gick vi forskare från mötet, med olika frågor i huvudet, på jakt efter den gäckande figur som står i centrum för vårt nya forskningsprogram.

Maj, 2009
Ninna Edgardh, docent i kyrkovetenskap