Konfessionell religionsundervisning kan se ut på många olika sätt

2013-12-18

Gästprofessor Hans-Georg Ziebertz problematiserade både konfessionell och ickekonfessionell religionsundervisning i sin föreläsning.

Professor Ziebertz föreläste den 12 december under rubriken “How can Religious Education be confessional in the face of pluralism? The German case in comparative perspective.”

Religionsundervisningen i Tyskland är, till skillnad från undervisningen i Sverige, konfessionell. Det innebär att eleverna får olika undervisning beroende på vilken religion de själva har. Tyngdpunkten i undervisningen ligger på den egna religionen, med utblickar till de andra religionerna. Oavsett vilken grupp eleven går i så ska han eller hon alltså få kunskap om alla de stora religionerna.

Hans-Georg Ziebertz berättade vid föreläsningen att utvecklingen i Tyskland fram till slutet av 1990-talet gick mot en mer neutral undervisning. Men efter 2001 har man valt en annan väg. Politikerna är nu eniga om att det rätta svaret på den tilltagande pluralismen i samhället inte är att ta avstånd från de olika religionerna, utan istället att ge alla de större religiösa grupperna i samhället utrymme i undervisningen. Efter beslutet fick även muslimska elever rätt till undervisning i sin religion, vilket också gav skolan och samhället större möjligheter att påverka vilken tolkning av islam som förmedlades till de unga.

Tyskland är inte ensamt om att tillämpa en konfessionellt grundad religionsundervisning. Faktum är att tre fjärdedelar av Europas länder bedriver religionsundervisning på konfessionell grund.

Men undervisningen kan se ut på många olika sätt. Begreppet ”konfessionell undervisning” är inte entydligt, utan måste problematiseras påpekade Hans-Georg Ziebertz vid sin föreläsning. I vissa länder har undervisningen mest karaktären av katekes, med inpluggande av den egna religionens värden. Andra länder, som Tyskland, betonar bildning om i första hand den egna, men också de andra religionerna. Utgångspunkten för undervisningen hämtas från såväl teologi som pedagogik.

En annan grundläggande fråga är vem som håller i undervisningen: är det en präst eller annan religiös företrädare som kommer in i skolan, eller en pedagog med hemvist i skolan. Slutligen skiljer sig också de olika länderna åt i fråga om vilken plats andra religioner än den dominerande får ta i undervisningen.

I Sverige, liksom exempelvis Storbritannien och några andra nordiska länder, ska religionsundervisningen vara icke-konfessionell. Men även detta begrepp kan problematiseras, menade Hans-Georg Ziebertz. Vad betyder exempelvis neutralitet, och står detta begrepp fritt från normativitet och ideologi? Hur påverkar lärarens världsåskådning undervisningen? En annan är om det verkligen är möjligt – eller ens önskvärt - att hålla samma avstånd till alla religioner.

Hans-Georg Ziebertz ifrågasätter också om man kan utveckla vad som kallas ”religious literacy”, alltså en förståelse för de grundläggande religiösa koderna och begreppen inom en religion, genom att titta på en religion utifrån.

Frågan om hur religionsundervisningens ka utformas diskuteras enligt professor Ziebertz flitigt i många europeiska länder. Rent teoretiskt kan skillnaderna mellan de tyska och svenska modellerna tyckas vara stora. Undersökningar av lärares och elevers syn på religion visar dock att det i praktiken inte är så stora skillnader mellan de båda länderna. Hans-Georg Ziebertz redovisade vid föreläsningen statistik bland annat över synen på den egna religionen i förhållande till andra. Det visar sig att bara ett fåtal svenskar och tyskar anser att den egna religionen är överlägsen andra religioner. Tvärt om svarar studenter från båda länderna att alla religioner ska värderas lika.

Hans-Georg Ziebertz är professor i religionspedagogik vid universitetet i Würzburg, Tyskland. Under denna termin och början av nästa termin verkar han vid CRS i Uppsala. 

Nyheter från 2013